faascination

Jag tänkte dela med mig av mina senaste fyllegrejer. Skickade ett sms till Dalmasen på fyllan, känslosam & jävlig. Jag fick rapport om att det inte gått fram (hans lur ligger avstängd hemma i Sverige!) & sedan ett mail på Fb, som jag misslyckades med att skicka - Tacka Gud för det!! Iaf; here it is..

dalmasen
såhär full har jag aldrig varit nånsin såhär full
I dont like it
fan
jag bara tänkte på dig jämt, jämför dig med allt, löven på träd
usch
sjukt full så jag ser inte ens vad jag skriver
du du jävla dalmas, du förstör, jag viller vara singel, ensam, independent.. kommer du ihåg när du sa att du hade ne Kanske LITEN crush på mig? efter hela den diskussionen så sa jag att "man vet ju om man kan bli kär eller inte" i din soffa,kommer du ihåg?
jamenfan jagkommer bli tokkär. bajs
jag är svartsjuk när du blir vänner m tjejer på fb, jag tittar på bilder, tror att idu ska bli min.. viill att du ska känna samma fast jag vet att du inte gör det!!
bla
så sjukt full. fick 2 biljetter till 3-rättersdmiddag med dricka och allt vem vill jag bjuda??!!! dig nu. jag ringde minaa vänner det värmer inte så.

ISCH NEJ
jag får ligga här. sov gott gubben
PUSSEN

Den där kvällen var inget skämt alltså. Jag fick en taxiresa hem av en främmande person för att jag var så borta. Drack bara ett par glas vin till maten så jag tror det var något knas. Det tog mig typ 30min att skriva, & skriva om, det där mailet. Och ändå förstår man inte hälften!!!

Och smset:
Saknar dig plutt.
Jag kommer nog bli besviken när du kommer hem för jag har sjukt höga förväntningar nu.. Men flera dejter är ju läskigt så.. :)
Jag förbereder mig för att få hjärtat krossat! Men gudarna ska veta att jag njuta hela vägen.. ;)
Puss söta underbara.
(Varför har du fastnat så ordentligt? Det skrämmer mig..)

Detta gick som sagt aldrig fram, iochmed att hans telefon är av. Men tror ni inte jag berättar vad det stod i smset när vi pratade på MSN? Suck. Jag har för mig att jag censurerade litegrann men ändå.. Illa!

Nu fick ni iaf ett gott skratt!!
Sov gott - PUSS!

Snart. Dalmasen är hemma sååå snart. Jag vill egentligen inte tänka på det, eller prata om honom. På nåt konstigt vis är jag lugnare, coolare, inte lika ivrig som jag varit alla dess 5veckor. När det är runt hörnet känns det liksom lugnt.. Haha, knäppt! Lär iofs skaka i mina skor när jag står där utanför dörr.. Fy fan. Fatta känslostormen. Hur ska jag bete mig? Kasta mig i hans armar & tjejskrika lite filmaktigt? Jag vet inte, jag kommer nästan vara lite förlamad. Vi har ju pratat så mycket, & djupt, under hans resa & att nu ses öga mot öga igen är nästan lite läskigt. Dessutom är ju sexet som en enorm elefant i rummet. Kommer knappt gå att andas runt den! Gah. Jag har inte riktigt "bestämt" hur jag ska göra med det där. Och jag vet vad ni kommer säga - "go with the flow", "gör bara vad som känns bra & naturligt". Jo visst, det är klart men jag tänker på sånt här! I förväg. På vad jag ska säga, hur, om jag ska göra ditten eller datten. Sådant snurrar i mitt huvud, tyvärr, vid sådana här tillfällen.

Hmm, så, vad har hänt medan han varit borta?

• Jag har lärt mig att dricka öl! (alltid hatat det tidigare men fick massa gratis-öl & då gick det tydligen bättre..)
• Jag har träffat Exet, sexat massa & DUMPAT!!
• Jag har druckit alldeles för mycket & vid två tillfällen skrivit hemska fyllesaker till Dalisen. (inget har gått fram, tack gud!)
• Jag har träffat 33åringen (som är 31..), som har sambo, två gånger, fått underbara middagar lagade åt mig, druckit gott vin & Margaritas samt sexat, massor.
• Jag har kommit fram till, med BästaVännen, att vi båda är påväg mot katastrof & heartbreaks. Som att se en bilkrasch i slowmotion. "Jag ser klippavsatsen men håller kvar foten på gasen likförbannat!"
• Jag har haft en ordentlig krasch. Tagit mig upp, förstått problemet & eliminerat. (Exet!!)
• Jag har, för första gången, inhandlat mediciner mot mina psykiska problem. Ångestdämpande som tas vid behov, Attarax. Inte testat än men jag har gott hopp! 
• Jag har blivit kallad för gullig & fantastisk av min nya husläkare, för att jag "klarar av" Gyn-undersökningar i små uttrymmen.
• Jag har blivit upphånglad av fyra främmande tjejer, vid olika tillfällen, utan förvarning. Ser jag lesbisk ut eller vad skickar jag ut för signaler egentligen? Fyra helt random, straighta tjejer har bara börjat kyssa mig helt apropå det här året. Udda. 
• Jag har festat i Arboga - annorlunda men kul!
• Jag har gett mig själv hjärnskakning på en bildörr. 
• Jag har blivit bjuden på varenda utekväll jag har haft på hela året. (Fråga mig inte hur?.. Helt udda!)

Det är nog det jag kan komma på nu! En hel del iaf? Hmm.. Vet inte riktigt vad jag tycker om sexandet nu i efterhand men aja, det är ju ingen skada skedd!! Och jag ska utveckla historien om 33åringen som har sambo! Upptagna äldre män verkar dras till mig? Eller kanske jag till dem.. ?
Har ni några frågor om resten är det bara att fråga- jag utvecklar gärna! (Som ni vet..)

tjing!

Exet är kär igen. Han ringer mig just nu på nätterna & mår dåligt. Tro mig eller ej, men jag orkar inte. Alltså låååååt mig vara. När vi sågs nu för första gången på 6mån var jag alldeless nipprig, glad & nöjd att finna mig i hans armar igen. Men jag fick nog någonstans, efter sist kanske? Det är väl lite så, när han vill ha mig så vill inte jag ha honom. Men detta är första gången jag verkligen inte vill. Det är en väldigt konstig känsla! Jag har alltid velat & aldrig någonsin sagt nej till honom. Nu känner jag nästan.. avsmak? Det är underligt, men jag gillar det!! Jag är fortfarande chockad över hans reaktion.. Han har verkligen gjort det klart tidigare att han inte vill ha med mig att göra, inte en chans i helvetet att han skulle kunna vara kär i mig osv osv. Får man vara smått skadelglad i det här läget?

För isåfall är jag det!! ..lite!

Exet var här inatt. Vilket faktiskt inte kändes helt bra. Jag pratade med min Bror & han påpekade att min dåliga vecka, med så mycket ångest & demoner, matchade in rätt bra med att jag träffade Exet igen. Bror avrådde mig å det bestämdaste att hålla mig undan!! Vänner är okej, men inte så tajta vänner & definitivt inte sova över osv. Och jag vet ju att han har rätt, han har verkligen det! Men nånstans på vägen sket det sig! Så vi var ute på varsitt håll men slutade med att Exet sov här. Inget sex igår, dels pga fylla, trötthet men även för att jag inte hade nån lust. Blev dock lite imorse.. vilket kändes väldigt blandat!! Dum idé & förbannat onödigt men samtidigt bra sex! Njutning är väl alltid njutning?

Han märkte dock att jag var lite off idag. Vilket kanske var nyttigt? Han ifrågasatte om det vi gör verkligen är smart & jag sa sanningsenligt att jag inte vet. Fast det är väl inte det. Borde lägga ner!! Men nu ska jag hem till Sambon. Vi har känt varann i över ett år men det har aldrig blivit nåt ordentligt.. Nu bor han ihop med sitt ex sedan ett par månader tillbaka - & vi har en tajtare relation än nånsin! Båda våra känslor är starkare än nånsin, vi har en starkare connection än förut, sexet är mind-blowing!!! Och han är sambo. Hmm. Jag orkar faktiskt inte bry mig om det, inte mitt problem. Vi har jättetrevligt tillsammans, det räcker för mig. Vi har något emellan oss som man inte hittar varje dag.. Just nu tänker jag bara njuta av det.
(Sedan att ha sex med två pers på samma dag är lite busigt!! Hihi.. Fast jag tycker inte Ex-sexet räknas.. kan inte förklara det, känner bara så!)

Bloggträff. Finns det överhuvudtaget något intresse? Lovelyn hade en poäng med att vi kanske inte ska vara på allmän plats..hehe. Jag tror iofs inte det skulle vara så farligt - så mycket värre än ett vanligt tjejgäng skulle vi väl inte vara? Men om intresset finns som sagt så tycker jag vi ordnar något! Vore verkligen jättetrevligt. Jag har ju tillgång till en rätt stor lägenhet där man lätt kan käka middag upp till 10-12 pers utan problem, vid samma bord osv. Någon kanske tycker det blir jobbigt med "förlusten" av anonymiteten, men jag har ju mailat med vissa av er & vet era riktiga namn.. Så hade jag velat avslöja er hade det varit gjort redan, haha! ;)
Nej men seriöst. Tänk på det, skulle nog bli en jättetrevlig kväll. (Vilket är en stor komplimang då jag sällan umgås med tjejer! ;))

Dålig uppdatering - jag vet. Jag har varit borta över helgen & sömnen har inte riktigt varit närvarande. Jag var hos en god vän & vi har kalasat så mkt att vi knappt kunde stå upp på söndagen. Helt tokigt. Men det var härligt & välbehövligt.

Dalmasen kommer hem om två veckor. Jag har som sagt idoliserat som en tok & nu börjar jag bli lite orolig. Det kan mycket möjligt bli vääärldens besvikelse. Fast det bryr jag mig inte om just nu, jag bara njuter av att vara förälskad, tänka på honom, läsa igenom sms, mail & msn & bara går runt & le..

Exet & jag har pratat en del. Han säger att han saknar mig, men att han inte vet vad det betyder. Tyvärr känner jag honom för väl, jag vet att han skulle vilja bli tillsammans igen. Han avvaktar för att han vet att jag inte vill. Eller jag tror iaf verkligen inte det. Vi har försökt & alla 4år var inte direkt "a walk in the park". Det som stör mig & som gör att jag inte kan komma vidare är att det inte är känslorna som är problemet. Kärleken, kemin, sexet.. inget av det är problemet!! Vi har fortfarande sjukt trevligt tillsammans, har en intellektuell kontakt & har samma humor, skrattar mycket tillsammans. Så det är en skum känsla att gå ifrån det till något okänt. Även om dessa månader isär har varit bra & inte alls svårt så känns det knasigt.. Jag har dock bestämt att träffas nån gång till sedan låta det rinna ut i sanden.. Så när Dalmasen kommer hem får han all min uppmärksamhet. Det kan låta elakt! Men jag har faktiskt ingen bättre idé.. Jag orkar inte bryta helt nu, jag är så rädd att vi ska bli ovänner igen. Jag säger inte att vi ska vara bästa vänner men iaf inte vara elaka, otrevliga eller likgiltiga ens en gång.. Så jag försvinner sakta ut i periferin & behåller vår vänskap.
Om det funkar? Mjae. Mitt Ex är en speciell, men underbar, herre.

Sitter hemma hos Exet. Japp, jag sa det. I hans mjukisar, i hans tshirt, i hans säng. Efter en rejäl omgång. Humm. "Sex med Ex leder aldrig till något bra" - sa bästa vännen när vi pratade i telefonen. Sant kanske. Jag vet inte, allt det här känns konstigt.. Vi har inte träffats sen uppbrottet som var för 6 månader sen. Jag har varit glad & inte saknat honom allt för mkt faktiskt. Men nu.. jag vet inte. Allt är så välkänt, jag vet allt, varje centimeter av hans kropp, hans doft.. Allt detta som var mitt hem i 4år. Min enda riktiga pojkvän. Det är så jävla speciellt - eller? En liten del av mig skriker "bli tillsammans med mig igen!!" - för vi har ju haft så otroligt många bra stunder. Samtidigt vet jag (huvudet) att det inte är vår tid, vi kommer aldrig funka ihop medan vi är såhär pass unga. Jag har löjliga drömmar om att vi ska bli tillsammans igen om 5-6 år - men kom igen, det kommer inte hända. Och jag kommer nog inte vilja det då heller! Första kärlekar ska stanna som det, right?

Jag gillar inte det här, jag har kastats tillbaka. 1 steg fram & 2 bakåt. Jag har (hade?) verkligen kommit över honom ordentligt..men nu känns det som förr igen. Dessutom har vi gjort detta förr. Vi gjorde slut, blev ihop, gjorde slut, blev ihop. Under våra "breaks" så fortsatte vi träffas som vanligt, var lika kära som alltid - men inte tillsammans. Sjukt va? Det här är det mest ordentliga BreakUp vi har haft, för denna gång var det på riktigt!! Vi har pratat mycket om hur mycket vi betyder för varann, "jag älskar dig" har yttrats en massa gånger. Väldigt mycket bekräftelse, jag är speciell, den enda tjejen som betyder något, kommer alltid älska mig.. Och tillbaka.

Efter sexet nu på eftermiddag vart jag lite småledsen. (L-sex&orgasm verkar göra detta med oss?) Bara känslan av att jag inte var "någon" för honom mer. Jag är inte tjejen som fick partygalna playern att lugna ner sig, jag är inte tjejen han är så kär i, jag är inte tjejen som fick honom att tro på kärlek, barn & äktenskap, jag är inte hans lilla säl.. Jag vet inte, nånting var bara så otroligt ledsamt med den tanken. Men det är väl det man saknar när man är singel? Att ha någon att tycka & som tycker om dig. Att spela roll för någon, vara speciell. Det är väl egentligen det man vill?

Dessutom är jag rädd hur detta påverkar allt annat. Jag menar, är jag "fast" i Ex tänket & hur det känns mellan oss så.. Det är ju lite dumt att förvänta sig att det ska kännas lika bra med en "ny" jämfört med någon du varit med så länge.. Jag är rädd att detta ska hålla mig ifrån att kunna utveckla känslor osv för Dalmasen. Jag kan inte förklara helt ordentligt men ni kanske hajar? Om mitt hjärta, hjärna är någon annanstans så blir det väl svårt att vara 100% med & för Dalmasen. Och han förtjänar all min uppmärksamhet. Nu är han ju borta 3veckor till eller liknande - men vad händer när han kommer hem? Träffar jag fortfarande Exet, isåfall varför? Och hur påverkar det?

Jag blir tokig.

Jag tänker gå ut i köket (mitt kök ju!!!) & äta nånting. Tröstätning? Nej då. "Jag behöver tänka på något annat för jag vet inte var jag har varken hjärta eller hjärna!"-ätning.

En man från det förflutna har återvänt. Vi kallar honom Restauratören.. Han jobbade som restaurangchef på en krog där jag bor. Jag var där på nåt julbord samt en eller två fester i deras lokal.. Vi pratade rätt mycket, han flörtade & jag blev smickrad. Jag var tillsammans med min kille fram & tillbaka under denna tid men det var helt oskyldigt från min sida. Eftersom jag visste om att han hade fru & två barn så antog jag att det var det från hans sida också. Han är vääääldigt charmig & otroligt service-minded. Så även om han var flörtigare med mig var han jättefin mot alla gäster & jag tyckte mest det var en rolig grej!

Jag började gå till restaurangen oftare & oftare. Jag & mina tjejer brukade sitta där i timmar i deras sköna fåtöljer & dricka vin, äta små rätter han kom med & bara njuta. Vi hade alltid samma bord & var definitivt välkända.. Jag & Restauratören började smsa, fortfarande oskyldigt. Pratade om hans fru & barn, min pojkvän, även om undertonen hela tiden var flörtig & han kallade mig söt osv. Jag & mina tjejer både drack & åt gratis så ni kan kanske föreställa er att vi var där en hel del..

Det tog slut med mig & min kille. Jag & Restauratören pratade mer & mer.. En kväll bjöd han mig, & en tjejkompis som bodde hos mig, tillbaka efter stängning. Vi satt & drack sprit, pratade om allt mellan himmel & jord, blev mkt sexsnack förstås. Vi gick loss där i baren & fick ta vad vi ville ungefär.. Inte långt efter den kvällen bjöd han dit mig igen, ensam. Vi kysstes för första gången & det blev en hel del hångel.. Jag ville inte ha sex men det blev en hel del annat. Det lilla vi (jag) gjorde var riktigt nice.. Efteråt ifrågasatte jag förstås med tanke på hans fru, men han ville egentligen inte prata om det & jag fick bilden av att de hade det rätt dåligt. Vilket förstås inte är nån slags ursäkt.

Vi fortsatte hänga på restaurangen ett tag. Sedan började jag & mitt ex hitta tillbaka + att jag kände lite olust. Vad skulle jag med honom till liksom? Sedan försvann han. Han fanns inte på restaurangen & svarade inte på det enstaka sms jag skickade. Jag blev tillsammans med mitt ex igen & brydde mig inte så mkt, tog bort hans nummer.

Nu, för bara nån vecka sen, ringer han. En söndagmorgon när jag sitter halvseg hos en polare & kollar TV efter en vild kväll. "Kom hit & käka så kan vi snacka lite!" Han jobbar nu på en restaurang mer centralt & jag åkte dit. Satt halva söndagen, drack cola, åt Club Sandwich & snackade skit. Vad vill han? Han smsar hela tiden, bjuder dit mig. "Ta med en kompis, kom hit, drick vin!" Hmm. Så.. ja om nån vill ha gratis vin i stan är det bara att hojta.

Pratade med Dalmasen idag igen. Skönt att mina icke-existerande skoldagar gynnar pratstunder med folk på andra sidan jorden.. (Ge mig ett jobb någon?.. :I  ) Vi pratade iaf om oss, rätt ordentligt. Nu har jag lite mer kött på benen & kan lugna ner mig! Känns mkt bra. Han läste också en del jag skrivit om honom på andra ställen & ja jag tänker klippa in vad han skrev!!! Så att ni får hela bilden. (Ja jag mår vara töntig men I dont care!)

"ska jag vara helt arlig sa har jag aldrig nansin varit me om en brud som ar saaaaa oppen som du!!! vilket ar spannande... dessutom charmade du mig pa nat satt... o NEJ jag ar inte radd!!! daremot sa vet du att jag har svart o slappa nan inpa livet o sa!! vill varken ge dig for mycket forhoppningar eller for lite forhoppningar!! MEN jag vill jattegarna traffa dig!! hoppas du tar de pa ratt satt o fortsatter vara dig sjalv!"
"kanns som vi kan prata ganska oppet o forstar saker o ting sa vi behover inte bli otrevliga mot varann. ..nu vill jag krama dig"

Det här var iaf en del av vad han sa, and I like it! Det sista är angående att vi inte behöver vara otrevliga när vi skojade om att han skulle ringa mig för mkt & jag skulle behöva bli otrevlig för att få honom att backa.. haha. Vi är så tråkiga.
Jag förklarade också angående det här med förväntningar. Det enda vi kan säga är ju att vi vill se mer & lära känna varandra bättre. Det är allt vi kan "lova" varandra & förvänta oss. Vilket kanske låter självklart men jag ville understryka att jag inte är nån galning som kommer fria eller förvänta mig ett förhållande rakt upp & ner. Jag blir ju väldigt intensiv när jag träffar personer jag tycker om & det kan ju misstolkas..
Vi pratade & jag sa nåt om att han vet om att jag tycker han är söt eller dylikt, "men det är ju alltid skönt att höra". Då förklarade jag att jag kanske hållt tillbaka lite för att inte skrämmas, men nu verkar han ju inte vara så lättskrämd. "Jag är ganska lättskrämd, så du vet!" Vilket kanske inte var menat som en komplimang men jag tar det som det.. Med tanke på vår sista natt ihop, alla känslo-översvallande saker jag har skrivit samt allt jag sagt så känns det ju som att han borde sprungit för sitt liv om han var så lättskrämd. Eller?  Vilket jag tolkar (fritt!) som att han tycker maaaaaassa om mig. Haha. Det gäller att hålla sig glad & lugn tills han kommer hem ju. Så det är vad jag intalar mig from nu.

Punkt. :)

Okej, vi döper grabben till Dalmasen. Han går även under namnet "Gubbstrutt" men då jag verkar ha en tendens att träffa mkt äldre män för tillfället så kan det bli förvirrande.. ;)
Jag tänkte iaf jag skulle berätta något hemskt. Som bidrar ganska hårt till mitt konstiga Psycho-beteende för tillfället. Det är sista kvällen innan Dalmasen ska åka & vi har ätit god middag, rödvin & hela fadderallan. Jag har blivit upphånglad i köket & mitt hjärta & hjärna slåss som aldrig förr. Sedan bestämmer jag mig väl för att "take the leap" - jag vet att han tycker om mig massor, vi kommer ses när han kommer hem & man måste väl testköra egentligen?
Allt annat har ju känts så jävla bra så egentligen, varför begränsar jag mig själv?
Iaf, säger det till honom. "Vi kör, jag klarar inte av det här mer!" Han frågar mig om jag är säker men jag kan knappt svara, bara sliter av honom de kläder han har kvar.. Vi hamnar i sängen & jag är överst, men samma sekund som han kommer in så kommer tårarna. Inte lite, inte en snyftning eller någon slags förvarning, nej nej. Det är Niagara-fallet - som att öppna dammluckorna, det verkligen sprutar! Haha, okej att jag är terapiskadad & har mkt lättare för att gråta nuförtiden men nån måtta får det väl vara? Försöker dölja det, gömmer mig i hans hals & försöker torka bort så mkt som möjligt då jag tänker att det ska ta slut direkt. Nej då, han märker, förstås. Och får panik, förstås. Fan.
Haha, jag skrattar nästan när jag skriver detta. Sån otroligt tragikomik, stackaren.. Jag springer iaf & hämtar papper & ska försöka förklara mellan flämtningarna. Så jag sitter spritt språngande, tokbölar (alltså det sprutar som i Disney-filmer, i stora bågar över mitt huvud) & dessutom så skrattar jag. Jag skrattar åt hela situationen, åt mig själv, åt det tragiska, hemska. Och den stackars pojken vet varken ut eller in. Vi pratar, jag förklarar vad jag tror/vet pågår & han lyssnar. Vi kramas & pussas & somnar i varandras armar. Morgonen efter var det inte alls stel & jag skämtade t.o.m. om det men.. Bra sista minne av mig innan 5veckor isär.

Detta är alltså också en del av min "panik", oro. Så jag är inte helt väck! :)   Eller?

Angående , den där grabben igen (!!). Jag vet det här med att han inte är "vågad" i sängen bara för att vi pratat om det. Jag sa nåt om analsex & typ spanking tror jag.. Ja, iaf så var hans respons "oj, verkar som att du har en del att lära mig". Hmm. Det är väl i sig inget jätte problem, sånt kan man ju bygga upp tillsammans osv. Jag menar, han kanske helt enkelt inte träffat tjejer som gillar "sånt" sex tidigare. Så egentligen är det väl inget tokhinder även om jag lägger det på minuslistan för mitt eget välmående för tillfället!
Om han vill ha förhållande i dagsläget eller ej vet jag faktiskt inte.. Han har varit singel väldigt länge & verkar helt nöjd med det. Han har haft 2tidigare relationer men båda har varit under 2år. Dessutom var de relationerna för väldigt länge sedan. Jag vet att det inte behöver betyda nånting angående hans inställning till förhållanden idag. Det var mer känslan när vi pratade om det.. Jag fick bara vibben av att ett förhållande inte är något han specifikt letar efter eller saknar på något vis. Att det inte finns med i hans värld riktigt.
Egentligen finns det kanske inte med i min värld heller.. Men jag har sjukt svårt att "låta bli" när jag träffar personer jag tycker om.. Jag går in i det med hela mitt hjärta, min själ & allt jag har.. Oavsett om det är "rätt" tid eller vadsomhelst. Och han är verkligen en person jag kan förlora mig i. Pirrar i hela kroppen när jag är med honom.. Fan. Nu måste jag sluta.