faascination

Seriöst, glöm allt jag sagt om denna konstellation. Dalmasen + Fascination = GRYMT!! Detta är ju sjukt bra!! Vi hänger, kollar film, lagar middag, dricker rödvin, myser, kramas, pussas, ligger, skedar... Helt toppklass! Och sexet blir bättre. För varje gång blir det lite bättre, han vågar lite mer. I början skrev jag ju att han inte var såpass porrig som jag föredrar osv, lite oerfaren. Vilket han fortfarande är men han blir mer & mer porrig! Jag skojar om att hans lilla porrgubbe börjar komma ut, "ja, du tar ju fram den sidan av mig". Så han är på riktigt god väg!! Han tar för sig allt mer, snackar mer, vill mer, gör mer. Vilket är sjukt sjukt bra. Sedan är det mycket mer avslappnat, liksom kul nu när vi inte dejtar, utan bara umgås. Och det är ju viktigt för mig att veta att personen jag ligger med även tycker om mig utanför sängen- vilket han verkligen gör. Jag är söt, rolig, mysig, "sjukt trevlig" osv & han säger att han tycker om mig & att umgås med mig. Så hell yes.

Detta kan nog pågå sjukt länge. Han pratar dessutom om att ses ute, fika, gå ut, vara "vanliga" vänner- "det var ju så trevligt sist!". Vilket verkligen gör att jag slappnar av - det är inte bara sex. Har även pratat om hur det blir när vi inte ligger längre, att vi bara ska vara vänner, då också. Så han är perfekt för mig i det avseendet. Detta är precis vad jag behöver.

3gånger. Vi har legat 3gånger sen jag kom hit igår kväll. I like it. Inatt när vi leker för fulla muggar i sängen får dock människan tokkramp i benen! Jag har nog aldrig varit så rädd förut, ögonen rullade bak i huvudet på honom & han bara vacklade till.. Tydligen svartnade det helt & hållet & han kände hur benen bara gav vika. Sjukt läskigt.. Han drack en massa vatten iaf så det blev bättre! Men det syntes verkligen hur väck han blev.. Haha, man måste väl skratta i efterhand. Jag har aldrig fått en kille att nästan svimma tidigare! Det är väl ändå nån slags komplimang?  ;)

Dalmasen ja. Han spökar lite han! Nej men vi umgås ju fortfarande.. Ligger, myser, skojar, pratar.. Väldigt udda. Det är nog det närmaste jag kommit till ett KK-förhållande. Udda som sagt! Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Jag har som sagt inga romantiska känslor för honom men sex för mig är ju ändå en big deal. Att säga att jag inte kan ha sex utan känslor är lögn men jag måste ändå ha nånting mer.. Jag vill verkligen inte bara vara sex.. & jag vet att det kanske är naivt eller smått omöjligt att förvänta sig det från varje kille man träffar. Jag vill verkligen inte ligga runt men samtidigt vet jag ju hur lätt jag träffar nya personer (killar!) & har ändå lätt att tycka om personer. Dessutom är ju sex väldigt viktigt för mig, jag är en väldigt sexuell person så jag lär ju ligga liksom.. Hmm. Iaf, tillbaks till Dalmasen.. Jag skrev igår att jag var glad att träffa honom, inget frieri, helt ärligt & ingen ironi & då skrev han att han var glad över att ha träffat mig med. Vi trivs ju ihop! Och sedan skrev jag att jag tycker jättemycket om honom (inga romantiska känslor dock!) & vill träffa honom men att jag definitivt inte vill vara nån madrass. Han höll med, skrev att han kände likadant så.. jag antar att det är bra. Vi är på samma plan & det känns bra. Jag vet inte, jag bara tänker i cirklar.. Och övertänker säkert det här!
Vi ska iaf ses imorgon så känns det bra då så kör jag & slutar tänka så mycket!

Exet var här inatt. Vilket faktiskt inte kändes helt bra. Jag pratade med min Bror & han påpekade att min dåliga vecka, med så mycket ångest & demoner, matchade in rätt bra med att jag träffade Exet igen. Bror avrådde mig å det bestämdaste att hålla mig undan!! Vänner är okej, men inte så tajta vänner & definitivt inte sova över osv. Och jag vet ju att han har rätt, han har verkligen det! Men nånstans på vägen sket det sig! Så vi var ute på varsitt håll men slutade med att Exet sov här. Inget sex igår, dels pga fylla, trötthet men även för att jag inte hade nån lust. Blev dock lite imorse.. vilket kändes väldigt blandat!! Dum idé & förbannat onödigt men samtidigt bra sex! Njutning är väl alltid njutning?

Han märkte dock att jag var lite off idag. Vilket kanske var nyttigt? Han ifrågasatte om det vi gör verkligen är smart & jag sa sanningsenligt att jag inte vet. Fast det är väl inte det. Borde lägga ner!! Men nu ska jag hem till Sambon. Vi har känt varann i över ett år men det har aldrig blivit nåt ordentligt.. Nu bor han ihop med sitt ex sedan ett par månader tillbaka - & vi har en tajtare relation än nånsin! Båda våra känslor är starkare än nånsin, vi har en starkare connection än förut, sexet är mind-blowing!!! Och han är sambo. Hmm. Jag orkar faktiskt inte bry mig om det, inte mitt problem. Vi har jättetrevligt tillsammans, det räcker för mig. Vi har något emellan oss som man inte hittar varje dag.. Just nu tänker jag bara njuta av det.
(Sedan att ha sex med två pers på samma dag är lite busigt!! Hihi.. Fast jag tycker inte Ex-sexet räknas.. kan inte förklara det, känner bara så!)

Okej, vi döper grabben till Dalmasen. Han går även under namnet "Gubbstrutt" men då jag verkar ha en tendens att träffa mkt äldre män för tillfället så kan det bli förvirrande.. ;)
Jag tänkte iaf jag skulle berätta något hemskt. Som bidrar ganska hårt till mitt konstiga Psycho-beteende för tillfället. Det är sista kvällen innan Dalmasen ska åka & vi har ätit god middag, rödvin & hela fadderallan. Jag har blivit upphånglad i köket & mitt hjärta & hjärna slåss som aldrig förr. Sedan bestämmer jag mig väl för att "take the leap" - jag vet att han tycker om mig massor, vi kommer ses när han kommer hem & man måste väl testköra egentligen?
Allt annat har ju känts så jävla bra så egentligen, varför begränsar jag mig själv?
Iaf, säger det till honom. "Vi kör, jag klarar inte av det här mer!" Han frågar mig om jag är säker men jag kan knappt svara, bara sliter av honom de kläder han har kvar.. Vi hamnar i sängen & jag är överst, men samma sekund som han kommer in så kommer tårarna. Inte lite, inte en snyftning eller någon slags förvarning, nej nej. Det är Niagara-fallet - som att öppna dammluckorna, det verkligen sprutar! Haha, okej att jag är terapiskadad & har mkt lättare för att gråta nuförtiden men nån måtta får det väl vara? Försöker dölja det, gömmer mig i hans hals & försöker torka bort så mkt som möjligt då jag tänker att det ska ta slut direkt. Nej då, han märker, förstås. Och får panik, förstås. Fan.
Haha, jag skrattar nästan när jag skriver detta. Sån otroligt tragikomik, stackaren.. Jag springer iaf & hämtar papper & ska försöka förklara mellan flämtningarna. Så jag sitter spritt språngande, tokbölar (alltså det sprutar som i Disney-filmer, i stora bågar över mitt huvud) & dessutom så skrattar jag. Jag skrattar åt hela situationen, åt mig själv, åt det tragiska, hemska. Och den stackars pojken vet varken ut eller in. Vi pratar, jag förklarar vad jag tror/vet pågår & han lyssnar. Vi kramas & pussas & somnar i varandras armar. Morgonen efter var det inte alls stel & jag skämtade t.o.m. om det men.. Bra sista minne av mig innan 5veckor isär.

Detta är alltså också en del av min "panik", oro. Så jag är inte helt väck! :)   Eller?