faascination

Jag har nog träffat min drömman. Faktiskt. Han är engelsman (förstås!) & dessutom en snygg engelsman, & det är inte varje dag! Vi träffades på en fest & tillbringade hela kvällen med att prata & sedan följde han mig till nattbussen & var bara så söt! Blev helt till mig direkt, tänkte på honom hela tiden. Vi träffades den följande veckan & tog ett glas vin på en uteservering & hade så himla trevligt. Allt var så naturligt, vi kunde prata om allt, vi klickade otroligt bra & hade samma åsikter om många saker, även om vi levt helt, helt olika liv. Vi träffades vid 4 på eftermiddagen & jag var hemma kl 2 på natten & då hade vi pratat, pratat & pratat. Samt hånglat på tunnelbanestationen...

Nästa dejt var likadan. Naturligt, massa prat & skratt, attraktion i luften. Jag följde med hem. Hur det gick kan man kanske ana.. Jag har aldrig, aldrig någonsin haft sex med någon så tidigt. Men det föll sig så, naturligt. Jag duschade efteråt & kände paniken skölja över mig, kände tårarna komma & fick svårt att andas. Men jag tänkte efter; varför reagerar jag såhär? Är det för att det är vad jag förväntar mig, för att jag är van att må såhär, vara offret? Så då skärpte jag mig. (Ja, ibland går det.) Jag menar, han är en superkille, han kommer inte såra mig med flit & är faktiskt inget fel med att ha sex med nån man dejtar efter så kort tid. Faktiskt. Så jag gick ur duschen & var lite nojjig över hur det skulle kännas, hur han skulle vara. Men han var jättesöt, skojade, pratade, pussades en massa & jag somnade i hans armar, vilket verkligen hjälpte. Det var då det slog mig, på riktigt, vilken fin kille jag hittat.

Dagen efter var också naturlig, precis som jag vill (behöver!) ha det. Vi låg & myste på morgonen, kramades & pussades, duschade ihop & hade allmänt mysigt. Det känns riktigt bra. Nästan så att jag inte vill prata om det, ifall det inte går som jag vill.. Men han är typ perfekt för mig, verkligen. Och jag måste säga att det är jättetrevligt att dejta en riktig man, gentleman.. Svenska killar har en del att lära på den fronten.. Inte alla förstås men. Kulturen angående dejting & förhållanden är ju helt annorlunda här, vilket på ett sätt är tråkigt.

Nej, nu ska jag ut & ta ett glas vin med en vän. Och berätta allt, allt om Engelsmannen! Det var ju faktiskt på hennes fest vi träffades..

Tjing!

Denna helg har varit nästan lika dramatisk. Jag verkar vara inne i någon slags period. Försenad "Tjoho-jag-är-fri!!"-period? Det är iaf förbaskat roligt. Och det tycker jag, återigen, att jag har förtjänat. Nej, nu ska jag sluta berättiga (& dämpa lite ångest, om jag ska vara ärlig) & uppdatera er istället!

Har varit på två dejter senaste veckan. Med den söta pojken från förra fredagen (vars nummer min killkompis fick fixa, hehe!). Vi kallar honom Snickaren. Vi träffades redan på tisdagen & hade planerat en fika. Jag var dock tvungen att vara barnvakt åt min Gudsyster på ca 3 år. Så vi möttes ute & hängde i lekparken i 2timmar. Vi hade faktiskt riktigt trevligt & det var ett skönt, avslappnat sätt att lära känna nån ny sådär.. Jag var ett barn på nytt då jag hängde med lillan upp i klätterställningar & nerför rutschkanor..! Mycket trevligt!

Fick dock reda på att han "typ" har flickvän. De har paus/uppehåll eller nåt.. Liknar lite situationen jag hade med mitt Ex, de bråkar massa, sårat varann en del & nu vet han inte vad han vill längre. Vi talade rätt öppet om det, jag delade med mig av mina erfarenheter & sa väl att han inte kunde vara så superkär om han är här med mig. Vilket han höll med om. Vi träffades iaf igen & tog en öl (glas rose) på en uteservering. Vi kunde prata lite mer ostört utan en 3åring som pockar på uppmärksamhet.. Återigen, riktigt söt kille, verkligen. Men inte allmänbildad - nånstans!! Han frågade mig om Dalarna låg norrut eller söderut. Han hade noll koll på IPRED-lagen till exempel. En sak hit eller dit spelar förstås ingen roll men han verkade lite lost angående det mesta, & sa tom själv att han inte var allmänbildad. Han frågade mig flera gånger "Hur vet du det där?" angående saker jag anser att man bara "ska" kunna. Intelligens är sjukt högt upp på min lista & jag brukar bli tokig av att umgås med människor som inte är "lagda åt det intellektuella hållet" (-Mamma). Men med honom störde det nästan inte alls, jag blev förbluffad men tyckte sedan att det mest var sött.. Kanske för att han "erkände" & stod för det? Istället för att låtsas veta & sedan blir det obekväm stämning.. Aja. Vi ska ses igen, "lära känna varann" som vi sa.

Borde kanske springa åt andra hållet som en del vänner har rått mig men vadfan. Jag har suttit i hans sits & jag träffade andra under våra pauser. Live and let live. Jag kommer inte låta mig bli sårad & oavsett så tror jag han kan bli en riktigt god vän.

Jag förstår mig inte på män ibland. De bara ploppar tillbaka in i mitt liv vid lite olika valda tillfällen.. Very strange! En pojke vi kallar Nacka ringde igår, vid 1tiden.. Från ett 010-nummer- är inte de borta? Iaf. Vi "dejtade" för massa år sen. Han är en utav två pojkar jag legat med innan Exet som jag ju var med i 4år. Han bodde på gångavstånd från mig i en mikrolägenhet.. Var där en del med min hund då hans lägenhet låg på en av våra rutter. Sjukt söt pojke men sen rann det mest ut i sanden. Vi fortsatte prata på MSN dock, om hur det gick med hans utbildning, när han fick jobb... Om tjejen han träffat & när de förlovade sig, samt när jag träffade Exet & blev tokkär. Sedan tog jag bort min MSN helt & hållet & vi hördes inte mycket mer. Men ytterligare något år senare mailar han mig på FB angående en bild då jag står i bikini.. Sjukt smickrande bild & jag ser väl egentligen bättre ut där än i verkligheten! Så vi började maila, han skrev mycket om sex, hur mycket han ville ha mig osv. Jag var då tillsammans med Exet så jag sa inte så mycket, utan uppmuntrade mest honom. Bekräftelse självklart men också rätt kul iochmed att han var förlovad & jag var den där lilla bruden han dissade för massa år sen & här kommer han tillbaka & fjäskar. Exet hittade iaf dessa konversationer & dumpade mig rätt hårt & jag bröt allt med Nacka.

Ett par månader senare. Kanske 6-8 efter detta så ser jag honom ute. Det var VM-kval & jag var på O'Learys med en tjejkompis för att se Sverige matchen. Jag ser Nacka sitta med några killar längre bak i lokalen. Jag går & hälsar eftersom det är så tydligt att vi känner varann. Säger dock inget som kan låta konstigt utan ger mest sken av att vi varit pluggkompisar tidigare eftersom jag vet att han fortfarande är förlovad med tjejen. Men när jag står & väntar på toaletten så kommer han fram & vill byta nummer "kan ju höras senare". Visst, inga problem för mig! Senare går han med sina killkompisar men smsar direkt "jag kommer tillbaka SNART!". Visst, som sagt I dont care. Han kommer tillbaka, vi tar en drink & snackar rätt mycket. Vi har alltid kommit väldigt bra överens! Sedan taxi hem till honom & resten förstår ni säkert.. Blev inte så himla kul då eftersom han var så full, men mysigt all the same. Det är det närmsta jag kommit till ett ONS. Samåker på morgonen & han är ju sliten som en annan.. Jag skrattar mest åt det hela & det rör mig inte i ryggen att vi inte hörs, sparade aldrig ens hans nummer.

Detta var säkert 1½ år sedan. Sedan nu, igår, TjingTjong så ringer han. Lite onykter (förstås! Lite blyg denna pojke..) & vill "kolla läget", hur är det med jobb/skola, "det händer ju mycket i ens liv i din ålder!", hur är det med killen, slut?, aha OJ vad trist.. Osv. Ni hajar. Jag sa väl att en fika vore kul om han fortfarande vill när han är nykter. Han erkänner att han inte kommer ihåg mycket av vår natt sist, vilket jag förstår, så full som han var. Han ber om ursäkt, "för full för mitt eget bästa" & hänvisar till hur blyg han är. Vilket jag vet & jag bryr mig som sagt inte så mycket. Dessutom är detta ju för jääääätte länge sen! Men verkar inte ångra något & säger ingenting om det överhuvudtaget, han ber mest om ursäkt till mig för att han inte kunde "prestera" så bra som han velat...

Och ja, han är fortfarande förlovad. Vad är problemet med dessa män? Och man kan ju undra varför han har kvar mitt nummer efter så lång tid? Och hur ploppar idén upp om att man ska ringa mig just? Sådär ett par år senare bara, tjohej..

Och nu messade Dalmasen om imorgon. "Lite mat, rödvin & sex? Hur låter det?" Alltså, jag har inget emot det, verkligen inte, men det känns som att han anstränger sig lite väl när vi "bestämt" att det inte kommer bli nåt. Eller överreagerar jag nu? Jag frågade (senare, i annat sammanhang) om han bara tänkte på snusk, "Nej verkligen inte. Det vet du väl vid det här laget? :)". Så han verkar ju definitvt tycka om mig. Aja, jag vet inte. Han kanske bara vill ha en vän att ligga med, leka lite hus med på nåt sätt! Han är ju alltid väldigt pojkvän-ig med mig, gosig, mysig osv. Och jag vet ju nu att han verkligen vill bli kär osv, så jag kanske är nåt substitut tills han hittar det? Typ fake it 'til you make it? Haha, jag & mitt övertänkande..
Visst borde jag bara njuta & tuta & köra?

Ja, storyn om 33åringen. Han är ju egentligen 31år men jag kallar honom för 33 hela tiden då han nojjar rätt mycket över sin ålder, särskilt i sällskap med unga mig! Alltid kul att retas.
Iaf, vi träffades på en krog på Söder för lite mer än ett år sen, förra vintern. Han var på dansgolvet & var såååååå snygg.. Då toaletterna ligger vid dansgolvet så såg jag honom flera gånger & oblyg som man är sprang man ju rätt fram & tokdansade.. Haha. Sprang sedan iväg igen då mina vänner var i ett annat rum (de är inte stora dansare!). Efter jag upprepat denna procedur säkert 5ggr blev han smått irriterad & tog tag i mig för att få mitt nummer.. Vi hördes av & träffades ganska kort efter på en krog nära mig & hade jättetrevligt. Kanske inte superklickade men ändå trevligt. Vi träffades lite efter det, blev några blöta kvällar ute då vi båda ofta gick på stället där vi träffades. Sov hos honom ett par gånger & vi hade sex en gång. Eller, jag vet knappt om vi låg fullt ut.. Båda onyktra & mitt minne är att han var rätt liten & inte helt.. hård. Jag antog att det handlade om alkoholen & tänkte inte så mycket på det. Han gjorde det också rätt klart att ett förhållande inte var aktuellt. Både pga honom själv, han ville inte ha ett förhållande & dessutom har han alltid haft rätt stora problem med åldersskillnaden. Jag var ju bara 18år när vi träffades, han 30.. Enligt honom själv så bryr han sig inte om hur gammal jag är, tycker jag är mogen osv osv, men nojig över vad andra skulle tycka.

Jag blev sedan tillsammans med Exet igen. Vilket jag inte riktigt berättade för 33åringen.. Lite fult! Vi smsade & pratade i telefonen men träffades inte medan jag var med Exet förstås. När jag blev singel så tog jag väl upp kontakten lite mer ordentligt & föreslog en middag. Han vred sig lite & sa att det kanske inte var någon bra idé - men att en fika skulle gå fint! Jag förstod då att det var något & frågade om han hade tjej, vilket han hade förstås. Det var sitt ex, som han brutit med ca 6-7 mån innan vi träffades. Jag sa att det var lugnt & en middag vore trevligt ändå!! Så.. han kom hit, vi åt en jättegod middag & 2 (!!) flaskor rött...

Fortsättning följer.......

Sorry för dålig uppdatering!! Har tillbringat i stort sett heeeeeela veckan hos Dalmasen. Bra? Yes. Han är ju en jävla guldklimp, inget snack om saken. Dock väldigt mixade signaler. Och han är väldigt osäker, särskilt i sängen för tillfället. "Du är ju så vass!" Ja, okej jag har experimenterat en del & gillar kanske sex med lite mer "sting" än vad han är van vid men gaaaaaah. Jag har nog aldrig varit med om liknande. På nåt sätt är det härligt dock, jag kan ösa alla mina känslor, säga söta saker osv utan större problem. Han suger mest åt sig som en svamp!! Just nu försöker jag avvänja honom med att fråga "om du vill?" varje gång han vill ses eller har ett förslag. Herregud, han känner mig såpass att veta att jag verkligen inte gör något jag inte vill, jag kommer definitivt sätta mig på tvären isf & säger ju ALLTID vad jag tycker. Men han är på god väg att lägga ner det, just nu skämtar vi mest om det.
Vi träffas dessutom bara hemma hos honom. Inget fel med det & jättemysigt men det blir lite väl mkt "bubbla" av det hela.. Kan vi ha kul utanför de där 4 väggarna också? I lördags morse åkte vi från honom samtidigt & när jag pussades lite på perrongen var gensvaret minst sagt svalt. Jag skojar om att "jag inte tänker sluta förrän jag får en riktig puss tillbaka". Så det fick jag väl men han såg smått olycklig ut. När jag frågar varför vet han inte riktigt & verkar mest förvirrad & ledsen över att han inte förstår sig själv. Han verkar vilja ta chansen, hoppa med mig men han är verkligen jätterädd för att bli sårad eller dylikt. Jag förstår men samtidigt är det sjukt frustrerande då jag verkligen överöser honom med hur mycket jag tycker om honom osv osv. Han vet precis var jag står. Han är ju också lika gullig tillbaka, vilket gör det hela svårare. Säger massa fina saker, är jätteöppen, berömmer mig på flera vis, är ursöt & klappar, kramar på mig jämt. Påpekar att han vill sova sked med just mig, osv osv. Ni hajar. Så han tycker ju om mig, det gör han. Hans första vecka i Sverige har spenderats med mig så mycket han bara kunnat. Och med tanke på min TOTALA brist på tålamod blir jag halvt knäpp. Vill att det ska gå fort fort, bli "bestämt" nu nu.. Han vet om alla mina konstiga små tankar, hur knäppt jag fungerar ibland & min osäkerhet kring vad andra tycker om mig (tror alltid alla tycker illa om mig, även vänner osv, trots att jag har grymt självförtroende!) & han verkar ju inte avskräckas av NÅNTING. Bara ler & tycker det är sött eller bra att jag är ärlig osv.. Och alltid lika härlig, hur mycket knas han än får reda på. Har tex berättat om Exet, inget om allt sexande förstås men ändå berättat att vi setts & att han vill osv osv. Att jag ändå tycker om det Fina Exet & sådär & han verkade inte reagerade alls.
Som, fjantig som jag är, jag blev lite ledsen över. Haha. Ser ni dubbelmoralen?

Nej jag måste rusa, ska hem till bästa killkompisen för lite rådgivning. Tänkte bara slänga in en snabbrapport!! Men jag återkommer med mer detaljer!!! Vi ska inte ses förrän Onsdag så jag har tid att grubbla massor med er tjejer!!!

PUSSKRAAM!!!!

Snart. Dalmasen är hemma sååå snart. Jag vill egentligen inte tänka på det, eller prata om honom. På nåt konstigt vis är jag lugnare, coolare, inte lika ivrig som jag varit alla dess 5veckor. När det är runt hörnet känns det liksom lugnt.. Haha, knäppt! Lär iofs skaka i mina skor när jag står där utanför dörr.. Fy fan. Fatta känslostormen. Hur ska jag bete mig? Kasta mig i hans armar & tjejskrika lite filmaktigt? Jag vet inte, jag kommer nästan vara lite förlamad. Vi har ju pratat så mycket, & djupt, under hans resa & att nu ses öga mot öga igen är nästan lite läskigt. Dessutom är ju sexet som en enorm elefant i rummet. Kommer knappt gå att andas runt den! Gah. Jag har inte riktigt "bestämt" hur jag ska göra med det där. Och jag vet vad ni kommer säga - "go with the flow", "gör bara vad som känns bra & naturligt". Jo visst, det är klart men jag tänker på sånt här! I förväg. På vad jag ska säga, hur, om jag ska göra ditten eller datten. Sådant snurrar i mitt huvud, tyvärr, vid sådana här tillfällen.

Hmm, så, vad har hänt medan han varit borta?

• Jag har lärt mig att dricka öl! (alltid hatat det tidigare men fick massa gratis-öl & då gick det tydligen bättre..)
• Jag har träffat Exet, sexat massa & DUMPAT!!
• Jag har druckit alldeles för mycket & vid två tillfällen skrivit hemska fyllesaker till Dalisen. (inget har gått fram, tack gud!)
• Jag har träffat 33åringen (som är 31..), som har sambo, två gånger, fått underbara middagar lagade åt mig, druckit gott vin & Margaritas samt sexat, massor.
• Jag har kommit fram till, med BästaVännen, att vi båda är påväg mot katastrof & heartbreaks. Som att se en bilkrasch i slowmotion. "Jag ser klippavsatsen men håller kvar foten på gasen likförbannat!"
• Jag har haft en ordentlig krasch. Tagit mig upp, förstått problemet & eliminerat. (Exet!!)
• Jag har, för första gången, inhandlat mediciner mot mina psykiska problem. Ångestdämpande som tas vid behov, Attarax. Inte testat än men jag har gott hopp! 
• Jag har blivit kallad för gullig & fantastisk av min nya husläkare, för att jag "klarar av" Gyn-undersökningar i små uttrymmen.
• Jag har blivit upphånglad av fyra främmande tjejer, vid olika tillfällen, utan förvarning. Ser jag lesbisk ut eller vad skickar jag ut för signaler egentligen? Fyra helt random, straighta tjejer har bara börjat kyssa mig helt apropå det här året. Udda. 
• Jag har festat i Arboga - annorlunda men kul!
• Jag har gett mig själv hjärnskakning på en bildörr. 
• Jag har blivit bjuden på varenda utekväll jag har haft på hela året. (Fråga mig inte hur?.. Helt udda!)

Det är nog det jag kan komma på nu! En hel del iaf? Hmm.. Vet inte riktigt vad jag tycker om sexandet nu i efterhand men aja, det är ju ingen skada skedd!! Och jag ska utveckla historien om 33åringen som har sambo! Upptagna äldre män verkar dras till mig? Eller kanske jag till dem.. ?
Har ni några frågor om resten är det bara att fråga- jag utvecklar gärna! (Som ni vet..)

tjing!