faascination

Engelsmannen har försvunnit. Bokstavligt talat - F Ö R S V U N N I T ! Vilket stör mig något fantastiskt. Jag är inte sårad, bara förbannad. Man gör fan inte sådär, okej att dejta och olika regler hit och dit men det där är bara dålig uppfostran. Och rätt korkat iochmed att jag känner många, många av hans vänner och oddsen att vi stöter ihop är rätt enorm. Pucko.

Tyvärr går ju hjärnan en hel del ändå. Vi hade ju sex två gånger, rätt tidigt (mycket, för att vara mig!) och under alkoholens påverkan och jag var rätt nojig, med tanke på alla omständigheter och var inte direkt, on the top of my game. Dum som jag är tänker jag mycket på om detta kan ha påverkat det hela (honom).

Suck.

Okej! Jag pratar just nu med Dalmasen. Han har tydligen träffat "en donna" som han kallar det. Just nu är jag bara glad för hans skull, även om hon bor på andra sidan landet (nja, typ, Göteborg) så hoppas jag att det går vägen. Han har tydligen en "töntig" känsla & verkar mycket glad. Så grattis Dalis, hoppas det löser sig till det bästa. Just nu är jag som sagt glad, men det kanske slår mig senare & så blir jag ledsen osv, även om vi definitivt kommer fortsätta ses (är ju vänner!) så blir det ju helt, helt annorlunda.

Ja. Uppdatering. Jag har börjat oroa mig över Dalmasen. Jag vet (hoppas/tror!) att det sitter i mitt huvud & beror på att vi inte setts på länge (1½-2  veckor). Han har bortrest två helger i rad & vi har inte hunnit ses i veckorna. Han ringde bara för att prata häromveckan när jag låg hemma & var dålig. Det samtalet förvånade mig då vi mest hör av oss när vi vill ses & eftersom vi vanligtvis ses så ofta är inte direkt telefonsamtal behövda. Men sedan dess har det varit rätt tyst.. Vi brukar ändå smsa en del, vänner som sagt. Men han har verkligen varit tyst.. Iochmed min osäkerhet så snurrar tankarna en massa om varför, vill han inte ses mer, har han tröttnat, träffat nån annan.. Jag var kanske lite dum som berättade om mina dater med Snickaren, han verkade inte så glad över det.. Gah. Tankarna bara snurrar! Vår relation är väl inte superstadig än heller, särskilt inte eftersom vi lever i nåt slags limbo. Och det har aldrig gått såhär lång tid utan att vi setts sedan han kom hem från sin resa. Det påverkar väl mina tankebanor också..

Jag fixar biffen. Jag "klagade" ju på att det var noll action i mitt liv. Förutom Dalmasen förstås men han räknas faktiskt inte i och med att det inte är något romantiskt. Men.. min helg, aj aj aj! Haha. Jag har inte bytt nummer eller kysst någon sedan Dalmasen kom hem från sin resa. (Och någonstans känns det rätt dumt, vill inte "fastna" med honom, faktiskt.)

Men i fredags var jag på topp. Först var jag på en hemmafest med ett par nära vänner. Där träffade jag en jättesöt pojke som bodde där & som veeeerkligen flörtade. Mina vänner skrattade nästan åt honom för att han var lite tafatt med lite slitna repliker. Men i grunden en jättesöt kille & han fick (hmm?) kyssa mig innan jag åkte. Ingen toppenkyss men mysigt all the same. Och jag gav honom mitt nummer.

På festen fanns det också en annan kille som var riktigt mysig. Inte alls lika tydlig så självklart blev jag mer ivrig. Suck. Men vi pratade jättelänge & kom verkligen jättebra överens. Klickade & pratade om verkligt bra grejer, inte bara ytligt som det gärna kan bli på fest. Men jag hann tyvärr inte byta nummer med honom då jag var tvungen att rusa.'
Då tackar man gud för sina vänner! Drar iväg ett sms till min vän & ber honom ordna hans nummer. Efter 10min var det fixat. Thankyou.

Hamnar på en pub i stan med mina grabbar. Blir uppraggad av världens vackraste bartender, han får mitt nummer. En annan kille pratar med mig i baren, han får mitt nummer. Haha.. galet som sagt. Vi drar vidare till en stor klubb. En av grabbsen i vårt gäng har jag inte träffat förut & vi kastar en hel del ögonkast. Vi dansar tillsammans hela natten & när de andra dragit hånglade på dansgolvet & hela vägen hem. Sjukt mysig pojke! Han tog mitt nummer & vi skildes åt, han till sitt hotell & jag hem till Dalmasen. Gah! Gud vad långt... Fortsätter imorgon!!

Japp, det var det. Jag har brutit med Dalmasen. De känslor som fanns där i början finns inte längre & jag har väl insett att han är fel för mig. Det utvecklades aldrig till nånting ordentligt.. Lite kär i kärleken antar jag! Han är ju världens gulligaste dessutom.. Men han är inte riktigt så intellektuell som jag vill/behöver! Jag behöver någon att diskutera med, prata med, dela allt med.. & det fanns liksom inte där. Eller.. hmm. I början typ men inte sedan dess.. Jag tror vi båda blev för bekväma med varann & "nöjde" oss med att se film, gosa, utan några speciella samtal osv. Jag mår iaf okej, tråkigt förstås men inte alls ledsen! Känns mycket bra. Blir lite nojig över mitt starka behov att ha nån att "gömma" mig hos.. Jag & Dalmasen kommer fortsätta träffas, mysa så som vi gjort hittills men som sagt med på att det är inte är något mer. Det var jag som föreslog det just för att jag vet att jag "behöver" det. Hmm.. har nog mycket att göra med att jag bor hos päronen nu. Längtar till flytten kan man ju säga!!!

Ah nej jag kan inte skriva idag, blir bara helt snurrigt. Smått bakis, men mest trött! Och inga glasögon på det så det blir lite galet... Återkommer när jag är piggare!
Tjing.

Ja var var vi? Middagen hos mig, ja.. Den var.. underbar, skrämmande, ärlig & totalt förvirrande! Vi pratade & klickade all over the place! Jag kände en attraktion, ett pirr i magen jag aldrig känt tidigare..fast då har vi inte suttit ner & bara pratat "ordentligt" på nästan 1år. Jag kunde inte sluta le eller sluta ta på honom. Totalt betuttad. Efter lite grävande så visar det sig att han inte är kär eller ens älskar sambon ("eeeeh, typ, kanske, jag vet inte" = kanske/jag vet inte betyder NEJ!!) så nåt slags hopp tändes. Och det var ju definitivt besvarat. Sjukt trevlig kväll. Hamnade i soffan med sista vinet..satt hela tiden supernära, rörde varann som vi inte kunnat vi bordet, han strök insidan av min hand, klappade mig på foten.. sånt där sött! Men när jag ville pussas så var han avig.. "Vill inte att du ska tro det om mig." Lite sent påtänkt tyckte jag då hela kvällen osat romantik & sexuell spänning/attraktion. Dessutom tyckte jag det var lite lustigt att han oroade sig för vad jag skulle tycka snarare än sin sambo. Aja - inte mitt problem! (Nu hatar alla kvinnor mig men faktiskt, han är otrogen, inte jag! Visst är det väl fel rent moraliskt men.. nej, jag bryter inte mot några regler.)

Blev en underbar natt. Med en attraktion, explosion (måste, vill ha nu!!!!) som jag sällan upplevt! Och definitivt inte med honom. Efteråt när vi låg & kramades så kläcker han ur sig "om du varit 25 så hade jag blivit tillsammans med dig på fläcken". Kras. Tack för den. Jag sa väl samma tillbaka samtidigt som jag skällde lite - så kan man väl inte säga?! Eller resonera för den delen. Klart det är knepigt med åldersskillnad men låt det inte kväva något som inte ens hunnit börja?!!
Myste hela natten & när han gick på morgonen kramades & pussades vi länge.

Någon vecka senare blev jag hembjuden på middag. Hans lägenhet ser exakt likadan ut. Att det har bott en kvinna där senaste 6-8månader syns endast på 2par stövlar i hallen & Blonde Shampoo&Balsam i duschen. Jag vill inte döma men jag skulle aldrig gå med på det, haha.. ! Ska det vara så ska det vara ordentligt!
Han hade köpt oxfile & hela fadderrullan. Köpt ett rödvin han vet att jag gillar osv. Vi gjorde Margaritas & jag blev glad av att se att han inte öppnat sin mexikanska Tequila-flaska. (Skämtade för ett år sen att den inte borde drickas utan mig..) Denna kväll var också helt underbar. Hade sex innan vi ätit ens, vi kunde inte hålla oss ifrån varann.. Riktigt filmaktigt, slänger upp mig på köksbordet, klär halvt av mig & bär sedan in mig till sängen. Var var denna passion förra året?!
Vi äter, skämtar, pratar om allt, viktigt som oviktigt. Hamnar i soffan, kramas, pratar. Sex, igen. Riktigt ordentligt.. det var nog det bästa sex jag har haft i mitt liv, satan i gatan. Till slut kunde jag knappt röra mig, så slut var jag.
Duschar tillsammans & går sedan & lägger oss. Vaknar mitt i natten, vid 3 tror jag.. Har sex igen, lite lugnare denna gång då vi är helt nyvakna. Fortfarande sjukt bra dock. Somnar igen.. på morgonen, vid 9-10 vaknar vi igen, har sex igen.. Efter legat & kramats ett tag så går han & köper färskt bröd till frukost medan jag ligger kvar i sängen, förvirrad men rätt nöjd.. ;)
Äter frukost ihop, jättemysigt. Stannar ungefär halva dagen & det slutar med att vi äter en tidig middag ihop. Har sex igen.. (innan eller efter middagen kommer jag faktiskt inte ihåg, haha!) Sedan åker jag hem, ett dygn senare. Tokigt!



Han bjöd över mig igen inte långt senare. Men då kunde jag inte + att jag inte hade nån särskild lust. Ångesten kommer ju alltid i efterhand. Men någon vecka efter det åkte jag iaf över. Återigen - tända ljus, jättegod middag & rödvin.. Mycket kramar, mys & samtal. Ligger 3ggr... Jag sover inte över dock, han ska till London kl5 morgonen efter & det orkar jag inte med. ;)
Efter det har vi varit ute & fikat. Nu är han i USA med flickvännen.. Han skickar MMS, SMS & berättar hur han har det, han saknar mig. Genom allt det här håller han hela tiden kontakten, vi smsar säkert varannan dag, minst. Tydligen vet flickvännen att jag finns då hon sett nåt sms eller dylikt men han har förstås inte berättat nåt mer. Jag skojar om att han borde presentera oss- vi är ju vänner eller hur? ;)  Tänk er den middagen..!

Jag inser förstås att detta är dömt i förhand. Men jag har en känsla av att han kommer finnas i mitt liv ett bra tag framöver...

Exet är kär igen. Han ringer mig just nu på nätterna & mår dåligt. Tro mig eller ej, men jag orkar inte. Alltså låååååt mig vara. När vi sågs nu för första gången på 6mån var jag alldeless nipprig, glad & nöjd att finna mig i hans armar igen. Men jag fick nog någonstans, efter sist kanske? Det är väl lite så, när han vill ha mig så vill inte jag ha honom. Men detta är första gången jag verkligen inte vill. Det är en väldigt konstig känsla! Jag har alltid velat & aldrig någonsin sagt nej till honom. Nu känner jag nästan.. avsmak? Det är underligt, men jag gillar det!! Jag är fortfarande chockad över hans reaktion.. Han har verkligen gjort det klart tidigare att han inte vill ha med mig att göra, inte en chans i helvetet att han skulle kunna vara kär i mig osv osv. Får man vara smått skadelglad i det här läget?

För isåfall är jag det!! ..lite!

En man från det förflutna har återvänt. Vi kallar honom Restauratören.. Han jobbade som restaurangchef på en krog där jag bor. Jag var där på nåt julbord samt en eller två fester i deras lokal.. Vi pratade rätt mycket, han flörtade & jag blev smickrad. Jag var tillsammans med min kille fram & tillbaka under denna tid men det var helt oskyldigt från min sida. Eftersom jag visste om att han hade fru & två barn så antog jag att det var det från hans sida också. Han är vääääldigt charmig & otroligt service-minded. Så även om han var flörtigare med mig var han jättefin mot alla gäster & jag tyckte mest det var en rolig grej!

Jag började gå till restaurangen oftare & oftare. Jag & mina tjejer brukade sitta där i timmar i deras sköna fåtöljer & dricka vin, äta små rätter han kom med & bara njuta. Vi hade alltid samma bord & var definitivt välkända.. Jag & Restauratören började smsa, fortfarande oskyldigt. Pratade om hans fru & barn, min pojkvän, även om undertonen hela tiden var flörtig & han kallade mig söt osv. Jag & mina tjejer både drack & åt gratis så ni kan kanske föreställa er att vi var där en hel del..

Det tog slut med mig & min kille. Jag & Restauratören pratade mer & mer.. En kväll bjöd han mig, & en tjejkompis som bodde hos mig, tillbaka efter stängning. Vi satt & drack sprit, pratade om allt mellan himmel & jord, blev mkt sexsnack förstås. Vi gick loss där i baren & fick ta vad vi ville ungefär.. Inte långt efter den kvällen bjöd han dit mig igen, ensam. Vi kysstes för första gången & det blev en hel del hångel.. Jag ville inte ha sex men det blev en hel del annat. Det lilla vi (jag) gjorde var riktigt nice.. Efteråt ifrågasatte jag förstås med tanke på hans fru, men han ville egentligen inte prata om det & jag fick bilden av att de hade det rätt dåligt. Vilket förstås inte är nån slags ursäkt.

Vi fortsatte hänga på restaurangen ett tag. Sedan började jag & mitt ex hitta tillbaka + att jag kände lite olust. Vad skulle jag med honom till liksom? Sedan försvann han. Han fanns inte på restaurangen & svarade inte på det enstaka sms jag skickade. Jag blev tillsammans med mitt ex igen & brydde mig inte så mkt, tog bort hans nummer.

Nu, för bara nån vecka sen, ringer han. En söndagmorgon när jag sitter halvseg hos en polare & kollar TV efter en vild kväll. "Kom hit & käka så kan vi snacka lite!" Han jobbar nu på en restaurang mer centralt & jag åkte dit. Satt halva söndagen, drack cola, åt Club Sandwich & snackade skit. Vad vill han? Han smsar hela tiden, bjuder dit mig. "Ta med en kompis, kom hit, drick vin!" Hmm. Så.. ja om nån vill ha gratis vin i stan är det bara att hojta.

Pratade med Dalmasen idag igen. Skönt att mina icke-existerande skoldagar gynnar pratstunder med folk på andra sidan jorden.. (Ge mig ett jobb någon?.. :I  ) Vi pratade iaf om oss, rätt ordentligt. Nu har jag lite mer kött på benen & kan lugna ner mig! Känns mkt bra. Han läste också en del jag skrivit om honom på andra ställen & ja jag tänker klippa in vad han skrev!!! Så att ni får hela bilden. (Ja jag mår vara töntig men I dont care!)

"ska jag vara helt arlig sa har jag aldrig nansin varit me om en brud som ar saaaaa oppen som du!!! vilket ar spannande... dessutom charmade du mig pa nat satt... o NEJ jag ar inte radd!!! daremot sa vet du att jag har svart o slappa nan inpa livet o sa!! vill varken ge dig for mycket forhoppningar eller for lite forhoppningar!! MEN jag vill jattegarna traffa dig!! hoppas du tar de pa ratt satt o fortsatter vara dig sjalv!"
"kanns som vi kan prata ganska oppet o forstar saker o ting sa vi behover inte bli otrevliga mot varann. ..nu vill jag krama dig"

Det här var iaf en del av vad han sa, and I like it! Det sista är angående att vi inte behöver vara otrevliga när vi skojade om att han skulle ringa mig för mkt & jag skulle behöva bli otrevlig för att få honom att backa.. haha. Vi är så tråkiga.
Jag förklarade också angående det här med förväntningar. Det enda vi kan säga är ju att vi vill se mer & lära känna varandra bättre. Det är allt vi kan "lova" varandra & förvänta oss. Vilket kanske låter självklart men jag ville understryka att jag inte är nån galning som kommer fria eller förvänta mig ett förhållande rakt upp & ner. Jag blir ju väldigt intensiv när jag träffar personer jag tycker om & det kan ju misstolkas..
Vi pratade & jag sa nåt om att han vet om att jag tycker han är söt eller dylikt, "men det är ju alltid skönt att höra". Då förklarade jag att jag kanske hållt tillbaka lite för att inte skrämmas, men nu verkar han ju inte vara så lättskrämd. "Jag är ganska lättskrämd, så du vet!" Vilket kanske inte var menat som en komplimang men jag tar det som det.. Med tanke på vår sista natt ihop, alla känslo-översvallande saker jag har skrivit samt allt jag sagt så känns det ju som att han borde sprungit för sitt liv om han var så lättskrämd. Eller?  Vilket jag tolkar (fritt!) som att han tycker maaaaaassa om mig. Haha. Det gäller att hålla sig glad & lugn tills han kommer hem ju. Så det är vad jag intalar mig from nu.

Punkt. :)

Angående , den där grabben igen (!!). Jag vet det här med att han inte är "vågad" i sängen bara för att vi pratat om det. Jag sa nåt om analsex & typ spanking tror jag.. Ja, iaf så var hans respons "oj, verkar som att du har en del att lära mig". Hmm. Det är väl i sig inget jätte problem, sånt kan man ju bygga upp tillsammans osv. Jag menar, han kanske helt enkelt inte träffat tjejer som gillar "sånt" sex tidigare. Så egentligen är det väl inget tokhinder även om jag lägger det på minuslistan för mitt eget välmående för tillfället!
Om han vill ha förhållande i dagsläget eller ej vet jag faktiskt inte.. Han har varit singel väldigt länge & verkar helt nöjd med det. Han har haft 2tidigare relationer men båda har varit under 2år. Dessutom var de relationerna för väldigt länge sedan. Jag vet att det inte behöver betyda nånting angående hans inställning till förhållanden idag. Det var mer känslan när vi pratade om det.. Jag fick bara vibben av att ett förhållande inte är något han specifikt letar efter eller saknar på något vis. Att det inte finns med i hans värld riktigt.
Egentligen finns det kanske inte med i min värld heller.. Men jag har sjukt svårt att "låta bli" när jag träffar personer jag tycker om.. Jag går in i det med hela mitt hjärta, min själ & allt jag har.. Oavsett om det är "rätt" tid eller vadsomhelst. Och han är verkligen en person jag kan förlora mig i. Pirrar i hela kroppen när jag är med honom.. Fan. Nu måste jag sluta.

Jag känner mig jobbig. Det kliar bokstavligen i fingrarna av längtan. Längtan efter en kille jag har känt i mindre än en månad. Vad är grejen? Vill vara i hans armar, kyssa honom, gosa.. Längtar efter att ligga i hans soffa & pilla honom i håret.. Jag åkte förbi hans tunnelbane station idag - det värkte fan i hjärtat. Satan.
Vi träffades på krogen för några veckor sen. Hängde med hem på lördagskvällen & åkte inte därifrån förrän måndag dag. Vi hade såååååååå mysigt. Kolla massa film, åt chips, lagade mat.. Vi klickade verkligen direkt, var nästan perfekt fan. Samma sekund som jag kom hem ville jag bara tillbaka. Han också tydligen då jag var tillbaka redan onsdag. Vi var tillsammans hela tiden, så fort vi kunde! Vi låg inte dock, jag gör ju inte riktigt det med vemsomhelst eller direkt sådär. Han accepterade det helt (vad annars göra egentligen?) men var sjukt kåt heeela tiden. Haha, han lärde mig ett nytt uttryck - "ballhojta" (nej han är inte stockholmare, haha), det är tydligen när killar får sådär ont när de har haft stånd jättelänge utan att komma. Det tyckte jag var rätt underhållande! Visst ville jag men principer osv stod ju lite i vägen, sen blev det knasigt då jag visste att han skulle åka på en 5veckors resa veckan efter. Ligga & sedan vara utan i 5veckor? Njae. Snacka om att retas.
Men nu håller jag på att bli knäpp. Vill ha honom här, nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu. Jag kan inte släppa det, saknar honom så jäääävla mkt. Vad fan har hänt med mig? Sedan jag blev singel så har jag gått igenom boys som om de vore engångsartiklar.. Men denna har fastnat på nåt jävla vänster. Darn. Märks det hur intensiv jag blir när jag träffar folk jag gillar? Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hjälp?
Jag har verkligen försökt att inte tänka på honom. Men då har vi pratat... & han har sagt en massa fina saker. Skitungen har ju charmat mig totalt.
Men nej, nu kör vi på negget här.

• Han är gammal.
• Han är ingen förhållande kille.
• Han är ifrån Dalarna.
• Han är inte jättevågad i sängen.
• Han har en enorm jäkla totempåle till snopp.
• Han bor i en jätteliten lägenhet.
• Min bror har legat med hans syster efter tidigare nämnda utekväll, & aldrig ringt tillbaks.
• Han har sjukt dåligt humör när han inte har blodsocker i kroppen.
• Han verkar vara "såhär" med lite alla tjejer.
• Han... hmm. Nej nu vet jag nog inget mer.

Halva den där listan är ju skit, haha. Men nu känns det bättre. Pheew.