faascination

Sitter hemma hos Exet. Japp, jag sa det. I hans mjukisar, i hans tshirt, i hans säng. Efter en rejäl omgång. Humm. "Sex med Ex leder aldrig till något bra" - sa bästa vännen när vi pratade i telefonen. Sant kanske. Jag vet inte, allt det här känns konstigt.. Vi har inte träffats sen uppbrottet som var för 6 månader sen. Jag har varit glad & inte saknat honom allt för mkt faktiskt. Men nu.. jag vet inte. Allt är så välkänt, jag vet allt, varje centimeter av hans kropp, hans doft.. Allt detta som var mitt hem i 4år. Min enda riktiga pojkvän. Det är så jävla speciellt - eller? En liten del av mig skriker "bli tillsammans med mig igen!!" - för vi har ju haft så otroligt många bra stunder. Samtidigt vet jag (huvudet) att det inte är vår tid, vi kommer aldrig funka ihop medan vi är såhär pass unga. Jag har löjliga drömmar om att vi ska bli tillsammans igen om 5-6 år - men kom igen, det kommer inte hända. Och jag kommer nog inte vilja det då heller! Första kärlekar ska stanna som det, right?

Jag gillar inte det här, jag har kastats tillbaka. 1 steg fram & 2 bakåt. Jag har (hade?) verkligen kommit över honom ordentligt..men nu känns det som förr igen. Dessutom har vi gjort detta förr. Vi gjorde slut, blev ihop, gjorde slut, blev ihop. Under våra "breaks" så fortsatte vi träffas som vanligt, var lika kära som alltid - men inte tillsammans. Sjukt va? Det här är det mest ordentliga BreakUp vi har haft, för denna gång var det på riktigt!! Vi har pratat mycket om hur mycket vi betyder för varann, "jag älskar dig" har yttrats en massa gånger. Väldigt mycket bekräftelse, jag är speciell, den enda tjejen som betyder något, kommer alltid älska mig.. Och tillbaka.

Efter sexet nu på eftermiddag vart jag lite småledsen. (L-sex&orgasm verkar göra detta med oss?) Bara känslan av att jag inte var "någon" för honom mer. Jag är inte tjejen som fick partygalna playern att lugna ner sig, jag är inte tjejen han är så kär i, jag är inte tjejen som fick honom att tro på kärlek, barn & äktenskap, jag är inte hans lilla säl.. Jag vet inte, nånting var bara så otroligt ledsamt med den tanken. Men det är väl det man saknar när man är singel? Att ha någon att tycka & som tycker om dig. Att spela roll för någon, vara speciell. Det är väl egentligen det man vill?

Dessutom är jag rädd hur detta påverkar allt annat. Jag menar, är jag "fast" i Ex tänket & hur det känns mellan oss så.. Det är ju lite dumt att förvänta sig att det ska kännas lika bra med en "ny" jämfört med någon du varit med så länge.. Jag är rädd att detta ska hålla mig ifrån att kunna utveckla känslor osv för Dalmasen. Jag kan inte förklara helt ordentligt men ni kanske hajar? Om mitt hjärta, hjärna är någon annanstans så blir det väl svårt att vara 100% med & för Dalmasen. Och han förtjänar all min uppmärksamhet. Nu är han ju borta 3veckor till eller liknande - men vad händer när han kommer hem? Träffar jag fortfarande Exet, isåfall varför? Och hur påverkar det?

Jag blir tokig.

Jag tänker gå ut i köket (mitt kök ju!!!) & äta nånting. Tröstätning? Nej då. "Jag behöver tänka på något annat för jag vet inte var jag har varken hjärta eller hjärna!"-ätning.