faascination

Dålig uppdatering - jag vet. Jag har varit borta över helgen & sömnen har inte riktigt varit närvarande. Jag var hos en god vän & vi har kalasat så mkt att vi knappt kunde stå upp på söndagen. Helt tokigt. Men det var härligt & välbehövligt.

Dalmasen kommer hem om två veckor. Jag har som sagt idoliserat som en tok & nu börjar jag bli lite orolig. Det kan mycket möjligt bli vääärldens besvikelse. Fast det bryr jag mig inte om just nu, jag bara njuter av att vara förälskad, tänka på honom, läsa igenom sms, mail & msn & bara går runt & le..

Exet & jag har pratat en del. Han säger att han saknar mig, men att han inte vet vad det betyder. Tyvärr känner jag honom för väl, jag vet att han skulle vilja bli tillsammans igen. Han avvaktar för att han vet att jag inte vill. Eller jag tror iaf verkligen inte det. Vi har försökt & alla 4år var inte direkt "a walk in the park". Det som stör mig & som gör att jag inte kan komma vidare är att det inte är känslorna som är problemet. Kärleken, kemin, sexet.. inget av det är problemet!! Vi har fortfarande sjukt trevligt tillsammans, har en intellektuell kontakt & har samma humor, skrattar mycket tillsammans. Så det är en skum känsla att gå ifrån det till något okänt. Även om dessa månader isär har varit bra & inte alls svårt så känns det knasigt.. Jag har dock bestämt att träffas nån gång till sedan låta det rinna ut i sanden.. Så när Dalmasen kommer hem får han all min uppmärksamhet. Det kan låta elakt! Men jag har faktiskt ingen bättre idé.. Jag orkar inte bryta helt nu, jag är så rädd att vi ska bli ovänner igen. Jag säger inte att vi ska vara bästa vänner men iaf inte vara elaka, otrevliga eller likgiltiga ens en gång.. Så jag försvinner sakta ut i periferin & behåller vår vänskap.
Om det funkar? Mjae. Mitt Ex är en speciell, men underbar, herre.