faascination

Jag förstår mig inte på män ibland. De bara ploppar tillbaka in i mitt liv vid lite olika valda tillfällen.. Very strange! En pojke vi kallar Nacka ringde igår, vid 1tiden.. Från ett 010-nummer- är inte de borta? Iaf. Vi "dejtade" för massa år sen. Han är en utav två pojkar jag legat med innan Exet som jag ju var med i 4år. Han bodde på gångavstånd från mig i en mikrolägenhet.. Var där en del med min hund då hans lägenhet låg på en av våra rutter. Sjukt söt pojke men sen rann det mest ut i sanden. Vi fortsatte prata på MSN dock, om hur det gick med hans utbildning, när han fick jobb... Om tjejen han träffat & när de förlovade sig, samt när jag träffade Exet & blev tokkär. Sedan tog jag bort min MSN helt & hållet & vi hördes inte mycket mer. Men ytterligare något år senare mailar han mig på FB angående en bild då jag står i bikini.. Sjukt smickrande bild & jag ser väl egentligen bättre ut där än i verkligheten! Så vi började maila, han skrev mycket om sex, hur mycket han ville ha mig osv. Jag var då tillsammans med Exet så jag sa inte så mycket, utan uppmuntrade mest honom. Bekräftelse självklart men också rätt kul iochmed att han var förlovad & jag var den där lilla bruden han dissade för massa år sen & här kommer han tillbaka & fjäskar. Exet hittade iaf dessa konversationer & dumpade mig rätt hårt & jag bröt allt med Nacka.

Ett par månader senare. Kanske 6-8 efter detta så ser jag honom ute. Det var VM-kval & jag var på O'Learys med en tjejkompis för att se Sverige matchen. Jag ser Nacka sitta med några killar längre bak i lokalen. Jag går & hälsar eftersom det är så tydligt att vi känner varann. Säger dock inget som kan låta konstigt utan ger mest sken av att vi varit pluggkompisar tidigare eftersom jag vet att han fortfarande är förlovad med tjejen. Men när jag står & väntar på toaletten så kommer han fram & vill byta nummer "kan ju höras senare". Visst, inga problem för mig! Senare går han med sina killkompisar men smsar direkt "jag kommer tillbaka SNART!". Visst, som sagt I dont care. Han kommer tillbaka, vi tar en drink & snackar rätt mycket. Vi har alltid kommit väldigt bra överens! Sedan taxi hem till honom & resten förstår ni säkert.. Blev inte så himla kul då eftersom han var så full, men mysigt all the same. Det är det närmsta jag kommit till ett ONS. Samåker på morgonen & han är ju sliten som en annan.. Jag skrattar mest åt det hela & det rör mig inte i ryggen att vi inte hörs, sparade aldrig ens hans nummer.

Detta var säkert 1½ år sedan. Sedan nu, igår, TjingTjong så ringer han. Lite onykter (förstås! Lite blyg denna pojke..) & vill "kolla läget", hur är det med jobb/skola, "det händer ju mycket i ens liv i din ålder!", hur är det med killen, slut?, aha OJ vad trist.. Osv. Ni hajar. Jag sa väl att en fika vore kul om han fortfarande vill när han är nykter. Han erkänner att han inte kommer ihåg mycket av vår natt sist, vilket jag förstår, så full som han var. Han ber om ursäkt, "för full för mitt eget bästa" & hänvisar till hur blyg han är. Vilket jag vet & jag bryr mig som sagt inte så mycket. Dessutom är detta ju för jääääätte länge sen! Men verkar inte ångra något & säger ingenting om det överhuvudtaget, han ber mest om ursäkt till mig för att han inte kunde "prestera" så bra som han velat...

Och ja, han är fortfarande förlovad. Vad är problemet med dessa män? Och man kan ju undra varför han har kvar mitt nummer efter så lång tid? Och hur ploppar idén upp om att man ska ringa mig just? Sådär ett par år senare bara, tjohej..